Ringan

Jepp GOTT NYTT år alla som läser min blogg! Happy new year for you english speaking visitors =)

Hoppas 2009 blir ett lyckat år för er. Vilket jag sitter och hoppas att det blir för mig me. 2009 är det år som kommer att känneteckna början på ett nytt trappsteg i mitt liv. Jobb och äventyr som jag hoppas på.

Det känns pissigt att sitta här i sin ensamhet. Jag behöver lite liv runt omkring mig, så det kommer kännas skönt att ladda upp sina batterier nere i Blekinge samt skriva klart uppsatsen. Får se om man får den där mössan jag önskade mig i julklapp hehehe. ;-)

Ah just det, idag var jag hos tattueraren och lämnade in lite skisser på en tattuering som jag ska fixa den 17 januari, dagen efter min examensdag woohoo! =). Det ska bli en japansk drake som snirklar sig upp längs benet och sedan har sitt huvud precis ovanför min samurai. Ska se ut som de två slåss för sina liv. Tattueringen är ett japansk tema såklart. Älskar Japan och min största dröm är att få åka dit och lära mig mer om dem och deras kultur =). En dröm är också att träna Kendo som är en kampsport som kommer ursprungligen från samurajernas svärdskonst. Har varit min dröm sen jag börjar intressera mig för Japan...för typ...hmm ja 10 år sen...(waaay to long time ago). Tror den kampsporten skulle vara perfekt för mig. Tränar in sig på diciplin, självförtroende, smidighet, snabbhet och tänka kvickt. Det skulle jag verkligen behöva =)

Så var man hemma igen i Nybro. Detta med väldigt blandade känslor. Jag vet iaf att jag har jobb efter skolan en kort period men tillräckligt för att få mer tid på mig att fundera ut vart jag ska bo, jobb osv. Uppsatsen verkar ju gå framåt nu faktiskt, men fortfarande känner jag en nervös känsla inombords. Jag kollade mitt blodtryck och låg perfekt vilket jag trodde skulle vara skyhögt. Men som sagt det var skönt nere i Blekinge. Jag känner mig rätt bra igen.

Jag gick ner till min lilla fiskehamn, där det alltid är så himla tyst. Jag satt där längst ut på piren som jag brukar. Vädret var grått, kallt och regnigt. Men det existerade inte för mig, jag satt där med leende på läpparna. Lyssnade på vinden som susade och slog upp mot mitt ansikte. Längre ut kunde jag höra vågorna slå mot de stora stenarna där ute. Vid piren hörde jag dem klucka. Jag satt där en lång stund, mörkret kom snabbare snabbare mot mig, men jag brydde mig inte. Jag lyssnade på när jag andades och jag kunde känna att mitt inre lugnade ner sig. Jag slöt mina ögon men bilden av havet var fortfarande på min näthinna. Inga bekymmer, ingen ångest, ingen längtan, ingen saknad, bara jag, nuet och havet.

Tidigare nämnde jag en favoritlåt vid namn When I´m gone.

There's another world inside of me
That you may never see
There's secrets in this life
That I can hide
Somewhere in this darkness
 There's a light that I can't find
Maybe it's too far away...
Or maybe I'm just blind...

Ungefär så känner jag mig, jag försöker hitta ljuset som jag ser som "lyckan" vad nu det är för mig kan jag inte riktigt säga just nu, jag känner att kanske är jag långt ifrån det eller så är jag bara blind. Kanske finns lyckan mitt framför mitt ansikte? Men en sak är säker, det finns en värld inuti mig som jag försöker reda ut, jag är rädd att tala om de känslor jag bär på, men jag ska försöka fatta mod. Det är vad jag har laddat för nu nere i Blekinge =)

Lets kick some ass folks! Time for Cozy-uncle to change tactics for operation "feel good" hehe.

Ha det fina fisken! =)

Jag sov inget i natt....bara låg och vred mig, oroade mig, kände att jag hade hög puls...

Jag tror jag behöver åka hem...åka hem till Blekinge. Vill inte sitta här ensam. Jag måste tänka över saker och ting, och vad bättre än nere vid min lilla fiskehamn där jag trivs bäst.

Ska prata med min handledare idag, får höra vad han säger om min uppsats. Håll tummarna....

Hej till er som sitter här och läser min lilla blogg. Jo som ni märker..jag börjar skriva mer och mer här nu...wooppi...

Har en "sådan" kväll just nu.....satt på bussen hem från Kalmar ikväll. Började tänka på uppsatsen "big misstake" vilket i sin tur bidrog till att jag tänkte på känslor jag bär på, förflutet, framtid osv. Jag känner en stor oro...jag måste vara ärlig och skriva det....är det rädsla över att göra fel? Hmm kanske det...jag vet inte. Men det jag kände ikväll var iochmed att jag känner oron över uppsatsen och lärarexamen. Jag har gått igenom samma tanke om och om igen, och nära och kära säger att jag klarar det och jag försöker pusha mig själv till att klara det. Vilket jag har gjort själv nu så länge. Jag tänker också...är det något fel på mig som oroar mig för mycket? Är det min förbannelse? Tror fan det....vet ni vad? Detta är första gången sen lumpen jag känner gråt i halsen, jag kan ärligt säga att jag önskar att jag grät just nu ikväll, kanske hade det fått ut alla mina känslor inombords, men känner att jag kan inte. Visst ni som tycker jag är en mes, feel free to do so men iaf vågar jag stå för det jag känner. Vet ni vad jag önskar? En klapp på axeln, och orden "detta ordnar du, du är inte annorlunda, alla känner likadant över uppsatsen och ens framtid".

Folk lär säkert få fel uppfattning av mig nu efter denna texten...men jag är fortfarande gamla vanliga mysfarbror. Det var längesen jag kände mig såhär nere.

Ska väl ta och diska lite nu...se om jag blir trött och kanske släpper tankarna....kan iaf inte sova nu. Kan bara inte......

Ah vi är de paranoida gubbtjyvarnas förlovade land, Sverige. Vi tittar i våra titthål på dörrarna för att se att vi inte möter någon i hissen eller i trappan. Vi kan inte stå för nära varandra heller utan att det känns obehagligt, det tar tid för oss att lita på andra människor, vi tycker inte om när människor går bakom oss för vem vet? Kanske de förföljer en hem? Det finns mycket vi oroar oss för i Sverige.

Det har hänt en hel del under denna höst kan man nog lugnt säga. Hela världen drabbas av en finanskris som nog är snart värre än den på 30 talet. Folk förlorar sina jobb höger och vänster. Stora industrier går i konkurs, Island höll på att gå bankrupt. Vi i Sverige har också stora problem med denna kris. Det känns som om denna kris är något man ska ta på ytterst största allvar. Men vad är nu detta? Tre stycken lagar smyger helt plötsligt upp från ingenstans. FRA, Ipred och nu en datalagrings lag!? Tre lagar som en bara kan höja på ögonbrynet och tänka hur fan kan detta uppstå i ett demokratiskt land? Alla tre lagarna kan man mer eller mindre säga är rätt integritetskränkade på alla sätt och vis! Visst man kan hålla med om att Ipred är till för att haffa de som olagligen laddar ner filmer, musik osv vilket gör att att musikbranchen inte tjänar några pengar, vilket i sin tur innebär att det blir färre storbudgetfilmer osv. Men de kunde väl kommit på något annat sätt än att spåra IP nummerna för de som fildelar? För det är inte säkert att de IP nummer de söker är de rätta. Känns inte som lagen är genomtänkt som vanligt. Samma sak gällde FRA lagen som gjordes om, då det var till och med så illa att personer ur de borgligas egna led sa ifrån att det var rent åt helvete fel med lagen. Detta leder oss nu till den tredje lagen, datalagringslagen. Nu är det fritt fram för SÄPO osv att lagra allt som vi svenska medborgare säger till varandra genom datorn, telefon, post osv. De har också rätt att spara info om både avsändaren och mottagarens adresser osv osv.

Somt sagt, vi flesta svenskar är redan rätt paranoida till vårat sätt, vi lär ju bli fan så ännu mer paranoida nu efter dessa lagar. Vem vet, kanske det står en liten SÄPO filur med en bugg utrustning utanför min dörr just nu. Tänk om jag skrev något opassande på msn eller i mitt sms som nu ligger lagrat på någon server i ett hemligt bergrum någonstans i Sverige? Något som SÄPO och deras utländska kolleger kan kolla igenom? Hmm nää som sagt vem kan tro att vi svenskar är paranoida?  *tittar under databordet*