This is the end.
Jepp, nu är det slut med denna blogg. Denna blogg kommer nu att ligga på is tills vidare. Jag har startat upp en ny blogg som kommer vara mycket trevligare. På den nya bloggen kommer jag lägga upp mycket av de bilder som jag har tagit med min Nikon. Ni kan besöka min nya blogg på adressen http://mysfarbror.blogspot.com/
A new dawn
A new place
A happy place
Free from all troubles
This is what I desire
Hoppas ni mina goa och trogna bloggläsare följer mig till min nya blogg =) Ha det gutt.
A new dawn
A new place
A happy place
Free from all troubles
This is what I desire
Hoppas ni mina goa och trogna bloggläsare följer mig till min nya blogg =) Ha det gutt.
Woohoo där var John Blund!
Yes yes yes! Idag lämnade jag in mitt examensarbete. kl 8:18 lämnades den in på moodle. Vad kände jag efteråt? Jooo en rejäl huvudvärk och direkt däckade jag i sängen. Jag har inte känt mig såhär trött på jätte länge! Men var tvungen att stiga upp nu, dels för att inte sova bort hela dagen och dels för att jag måste in till Kalmar och lämna in intervju-utrustningen. Frågan är om mitt gamla vanliga myshumör börjar dyka upp nu? =) Jag känner mig otroligt glad, avslappnad och det finns tamejfan inga bekymmer idag. Egentligen skulle man kanske passa på och fira inlämnadet med en öl i helgen, men det kanske är bättre om man firar det när man väl tagit examen. Är som sagt opponeringen kvar, men det är många dagar tills dess. En framtid som är dold ;).
Other notice:
Ska börja träna Aikido hade jag tänkt mig. Börjar V3 har jag för mig. Jag vill träna, men vill defenitivt inte träna styrketräning nu. Det känns bättre att träna något där man använder både sin kropp och själ. Det är iaf en början, sen får man se om det kommer finnas Kendoträning möjlig i framtiden.
Hiiyaaah fränder!
// Ringan
Other notice:
Ska börja träna Aikido hade jag tänkt mig. Börjar V3 har jag för mig. Jag vill träna, men vill defenitivt inte träna styrketräning nu. Det känns bättre att träna något där man använder både sin kropp och själ. Det är iaf en början, sen får man se om det kommer finnas Kendoträning möjlig i framtiden.
Hiiyaaah fränder!
// Ringan
Countdown and dinner ala Ringan style.
Mwahahahaha jag blir galen av allt skrivande hahaha! Har suttit uppe nu i natt och skrivet på uppsatsen men jag är fan inte klar för det. MEN jag har faktiskt skrivit klart min introduktion nu. Så det är bara Diskussionen kvar typ halva om man säger så, sedan är det bara abstraktet vilket jag skriver sist. Inlämning sker den 8 januari, det vill säga det är den dödslinjen och ve och fasa om jag missar den. Men jag har satt upp en egen liten dödslinje här den 6 januari, då jävlar ska jag vara klart med den och skickat runt den för rättning. Min kära rara storasyster har rättat det mesta redan förrutom resultatet och diskussionen. Hon är nitiskt när det gäller stavning och meningsuppbyggnad. Så hon och jag satt häromdan och rättade via telefon hehe det tog sin lilla tid. Får ta och bjuda henna och hennes sambo på en middag, kanske en tre rätters ala le chef Ringan. Det kliar i fingrarna att göra en utsökt kullenarisk upplevelse. Det måste dock bli något med fågel eller fisk, eftersom syster inte tål gris och nöt kött. Men det ska ja tamej fan göra. En sak är säker en stående förrätt som jag alltid gör och som blir kanon är min egengjorda skagenröra. Sedan får jag se om jag kan försöka planera in en middag till mina vänner också som stöttar mig i ur och skur.
Men men...hmm kanske skulle ta och sova nu? Men jag undrar vart fan John Blund det feda svinet har tagit vägen. Han har inte dykt upp på ett jävla bra tag. Dags att ta i med hårdhandskarna..Hiiiiiyah!
Men men...hmm kanske skulle ta och sova nu? Men jag undrar vart fan John Blund det feda svinet har tagit vägen. Han har inte dykt upp på ett jävla bra tag. Dags att ta i med hårdhandskarna..Hiiiiiyah!
Mysfarbror är på semester för tillfället.
Jahupp, så vart man tillbaka igen till den dåliga känsla man känner om och om igen. Men nu går faktiskt uppsatsen väldigt bra och jag känner ingen ångest över det längre. Nu är det mycket annat som går genom huvudet på mig.
Lite funderingar:
Jag har levt hela mitt liv med en känsla av att visa heder, omtänksamhet, godhet och många andra egenskaper för att bli den människa jag är idag. Men ibland får jag känslan över att det kvittar. Ni kan säkert ha märkt att jag tog bort min titel som mysfarbror. Kan säga att den senaste tiden har jag inte känt mig som en mysfabror. Jag har svårt att sova, min lägenhet ser för jävlig ut, jag stänger in mig själv, lever i ensamhet. Jag har försökt....jag har verkligen försökt. Att ge järnet och pusha mig till det mesta. Försökt skapa nya kontakter...utan lycka. Varför? Jag vet inte, antagligen att jag inte är den person som "släpper loss" som många människor skulle vilja tolka mig som. Varför släpper jag då inte loss? Ja, kanske för jag vet inte vad riktigt innebörden är att släppa loss? Hur ska man tolka begreppet? Ska man supa sig aspackad och bara strula runt varje helg? Nähää inte för mig tack. Ska jag ut och sig mig omkring i världen? Hmmm jo tack det skulle jag gärna vilja, men jag beslutade att jag först skulle skaffa mig en utbildning och en högskoleexamen först innan jag ger mig ut i världen. Jag skulle gärna vilja skaffa mig en tidsmaskin och åka tillbaka i tiden och ställa saker och ting till rätta. Det som hände mig i lumpen trycker fortfarande mig.....jag trodde jag hade det under kontroll, men ju mer jobbiga känslor som dyker upp inom mig, ju mer svag känner jag mig, ju fler sömnlösa nätter dyker upp.
Kommer ihåg den övning efter den olyckan som hände....jag och min kokgrupp sov i tältet en natt....jag vaknar av att jag har tre av dem liggandes ovanpå mig och håller mig nere. Tydligen hade jag en mardröm och hade i mardrömmen hållt på att välta hela tältet och med en braskamin i tältet skulle det ha varit förödande. Efter det som hände stängde jag mig ute från nästan all form av sociala interaktioner. Främst för att jag skulle försöka lösa mina jobbiga känslor för mig själv. Nu under min tid i högskolan så blev jag mer och mer social och kände mig trygg i mig själv. Tills nu när examen nalkas....min trygghet med högskolan och de 5 år jag pluggat efter lumpen, snart borta, snart historia. En ny period i mitt liv börjar. Jag har så många vänner, jag har mina nära och käras stöd....men ändå känner jag den ensamhet som jag kände för 4 år sen komma tillbaka inombords.
Därför känner jag nu...att mysfarbrorn har tagit semester....och jag vet inte när han kommer tillbaka....jag hoppas att jag känner mig trygg igen...men jag kan inte orka hoppas. En sak i taget nu....en sak i taget.
Lite funderingar:
Jag har levt hela mitt liv med en känsla av att visa heder, omtänksamhet, godhet och många andra egenskaper för att bli den människa jag är idag. Men ibland får jag känslan över att det kvittar. Ni kan säkert ha märkt att jag tog bort min titel som mysfarbror. Kan säga att den senaste tiden har jag inte känt mig som en mysfabror. Jag har svårt att sova, min lägenhet ser för jävlig ut, jag stänger in mig själv, lever i ensamhet. Jag har försökt....jag har verkligen försökt. Att ge järnet och pusha mig till det mesta. Försökt skapa nya kontakter...utan lycka. Varför? Jag vet inte, antagligen att jag inte är den person som "släpper loss" som många människor skulle vilja tolka mig som. Varför släpper jag då inte loss? Ja, kanske för jag vet inte vad riktigt innebörden är att släppa loss? Hur ska man tolka begreppet? Ska man supa sig aspackad och bara strula runt varje helg? Nähää inte för mig tack. Ska jag ut och sig mig omkring i världen? Hmmm jo tack det skulle jag gärna vilja, men jag beslutade att jag först skulle skaffa mig en utbildning och en högskoleexamen först innan jag ger mig ut i världen. Jag skulle gärna vilja skaffa mig en tidsmaskin och åka tillbaka i tiden och ställa saker och ting till rätta. Det som hände mig i lumpen trycker fortfarande mig.....jag trodde jag hade det under kontroll, men ju mer jobbiga känslor som dyker upp inom mig, ju mer svag känner jag mig, ju fler sömnlösa nätter dyker upp.
Kommer ihåg den övning efter den olyckan som hände....jag och min kokgrupp sov i tältet en natt....jag vaknar av att jag har tre av dem liggandes ovanpå mig och håller mig nere. Tydligen hade jag en mardröm och hade i mardrömmen hållt på att välta hela tältet och med en braskamin i tältet skulle det ha varit förödande. Efter det som hände stängde jag mig ute från nästan all form av sociala interaktioner. Främst för att jag skulle försöka lösa mina jobbiga känslor för mig själv. Nu under min tid i högskolan så blev jag mer och mer social och kände mig trygg i mig själv. Tills nu när examen nalkas....min trygghet med högskolan och de 5 år jag pluggat efter lumpen, snart borta, snart historia. En ny period i mitt liv börjar. Jag har så många vänner, jag har mina nära och käras stöd....men ändå känner jag den ensamhet som jag kände för 4 år sen komma tillbaka inombords.
Därför känner jag nu...att mysfarbrorn har tagit semester....och jag vet inte när han kommer tillbaka....jag hoppas att jag känner mig trygg igen...men jag kan inte orka hoppas. En sak i taget nu....en sak i taget.
