Hemma i Nybro igen...mycket tankar och reflektion
Så var man hemma igen i Nybro. Detta med väldigt blandade känslor. Jag vet iaf att jag har jobb efter skolan en kort period men tillräckligt för att få mer tid på mig att fundera ut vart jag ska bo, jobb osv. Uppsatsen verkar ju gå framåt nu faktiskt, men fortfarande känner jag en nervös känsla inombords. Jag kollade mitt blodtryck och låg perfekt vilket jag trodde skulle vara skyhögt. Men som sagt det var skönt nere i Blekinge. Jag känner mig rätt bra igen.
Jag gick ner till min lilla fiskehamn, där det alltid är så himla tyst. Jag satt där längst ut på piren som jag brukar. Vädret var grått, kallt och regnigt. Men det existerade inte för mig, jag satt där med leende på läpparna. Lyssnade på vinden som susade och slog upp mot mitt ansikte. Längre ut kunde jag höra vågorna slå mot de stora stenarna där ute. Vid piren hörde jag dem klucka. Jag satt där en lång stund, mörkret kom snabbare snabbare mot mig, men jag brydde mig inte. Jag lyssnade på när jag andades och jag kunde känna att mitt inre lugnade ner sig. Jag slöt mina ögon men bilden av havet var fortfarande på min näthinna. Inga bekymmer, ingen ångest, ingen längtan, ingen saknad, bara jag, nuet och havet.
Tidigare nämnde jag en favoritlåt vid namn When I´m gone.
There's another world inside of me
That you may never see
There's secrets in this life
That I can hide
Somewhere in this darkness
There's a light that I can't find
Maybe it's too far away...
Or maybe I'm just blind...
Ungefär så känner jag mig, jag försöker hitta ljuset som jag ser som "lyckan" vad nu det är för mig kan jag inte riktigt säga just nu, jag känner att kanske är jag långt ifrån det eller så är jag bara blind. Kanske finns lyckan mitt framför mitt ansikte? Men en sak är säker, det finns en värld inuti mig som jag försöker reda ut, jag är rädd att tala om de känslor jag bär på, men jag ska försöka fatta mod. Det är vad jag har laddat för nu nere i Blekinge =)
Lets kick some ass folks! Time for Cozy-uncle to change tactics for operation "feel good" hehe.
Ha det fina fisken! =)
Jag gick ner till min lilla fiskehamn, där det alltid är så himla tyst. Jag satt där längst ut på piren som jag brukar. Vädret var grått, kallt och regnigt. Men det existerade inte för mig, jag satt där med leende på läpparna. Lyssnade på vinden som susade och slog upp mot mitt ansikte. Längre ut kunde jag höra vågorna slå mot de stora stenarna där ute. Vid piren hörde jag dem klucka. Jag satt där en lång stund, mörkret kom snabbare snabbare mot mig, men jag brydde mig inte. Jag lyssnade på när jag andades och jag kunde känna att mitt inre lugnade ner sig. Jag slöt mina ögon men bilden av havet var fortfarande på min näthinna. Inga bekymmer, ingen ångest, ingen längtan, ingen saknad, bara jag, nuet och havet.
Tidigare nämnde jag en favoritlåt vid namn When I´m gone.
There's another world inside of me
That you may never see
There's secrets in this life
That I can hide
Somewhere in this darkness
There's a light that I can't find
Maybe it's too far away...
Or maybe I'm just blind...
Ungefär så känner jag mig, jag försöker hitta ljuset som jag ser som "lyckan" vad nu det är för mig kan jag inte riktigt säga just nu, jag känner att kanske är jag långt ifrån det eller så är jag bara blind. Kanske finns lyckan mitt framför mitt ansikte? Men en sak är säker, det finns en värld inuti mig som jag försöker reda ut, jag är rädd att tala om de känslor jag bär på, men jag ska försöka fatta mod. Det är vad jag har laddat för nu nere i Blekinge =)
Lets kick some ass folks! Time for Cozy-uncle to change tactics for operation "feel good" hehe.
Ha det fina fisken! =)
Kommentarer
Trackback
