Ringan

Jepp, nu är det slut med denna blogg. Denna blogg kommer nu att ligga på is tills vidare. Jag har startat upp en ny blogg som kommer vara mycket trevligare. På den nya bloggen kommer jag lägga upp mycket av de bilder som jag har tagit med min Nikon. Ni kan besöka min nya blogg på adressen http://mysfarbror.blogspot.com/

A new dawn
A new place
A happy place
Free from all troubles
This is what I desire

Hoppas ni mina goa och trogna bloggläsare följer mig till min nya blogg =) Ha det gutt.

Yes yes yes! Idag lämnade jag in mitt examensarbete. kl 8:18 lämnades den in på moodle. Vad kände jag efteråt? Jooo en rejäl huvudvärk och direkt däckade jag i sängen. Jag har inte känt mig såhär trött på jätte länge! Men var tvungen att stiga upp nu, dels för att inte sova bort hela dagen och dels för att jag måste in till Kalmar och lämna in intervju-utrustningen. Frågan är om mitt gamla vanliga myshumör börjar dyka upp nu? =) Jag känner mig otroligt glad, avslappnad och det finns tamejfan inga bekymmer idag. Egentligen skulle man kanske passa på och fira inlämnadet med en öl i helgen, men det kanske är bättre om man firar det när man väl tagit examen. Är som sagt opponeringen kvar, men det är många dagar tills dess. En framtid som är dold ;).

Other notice:

Ska börja träna Aikido hade jag tänkt mig. Börjar V3 har jag för mig. Jag vill träna, men vill defenitivt inte träna styrketräning nu. Det känns bättre att träna något där man använder både sin kropp och själ. Det är iaf en början, sen får man se om det kommer finnas Kendoträning möjlig i framtiden.

Hiiyaaah fränder!

// Ringan

Mwahahahaha jag blir galen av allt skrivande hahaha! Har suttit uppe nu i natt och skrivet på uppsatsen men jag är fan inte klar för det. MEN jag har faktiskt skrivit klart min introduktion nu. Så det är bara Diskussionen kvar typ halva om man säger så, sedan är det bara abstraktet vilket jag skriver sist. Inlämning sker den 8 januari, det vill säga det är den dödslinjen och ve och fasa om jag missar den. Men jag har satt upp en egen liten dödslinje här den 6 januari, då jävlar ska jag vara klart med den och skickat runt den för rättning. Min kära rara storasyster har rättat det mesta redan förrutom resultatet och diskussionen. Hon är nitiskt när det gäller stavning och meningsuppbyggnad. Så hon och jag satt häromdan och rättade via telefon hehe det tog sin lilla tid. Får ta och bjuda henna och hennes sambo på en middag, kanske en tre rätters ala le chef Ringan. Det kliar i fingrarna att göra en utsökt kullenarisk upplevelse. Det måste dock bli något med fågel eller fisk, eftersom syster inte tål gris och nöt kött. Men det ska ja tamej fan göra. En sak är säker en stående förrätt som jag alltid gör och som blir kanon är min egengjorda skagenröra. Sedan får jag se om jag kan försöka planera in en middag till mina vänner också som stöttar mig i ur och skur.

Men men...hmm kanske skulle ta och sova nu? Men jag undrar vart fan John Blund det feda svinet har tagit vägen. Han har inte dykt upp på ett jävla bra tag. Dags att ta i med hårdhandskarna..Hiiiiiyah!

Jahupp, så vart man tillbaka igen till den dåliga känsla man känner om och om igen. Men nu går faktiskt uppsatsen väldigt bra och jag känner ingen ångest över det längre. Nu är det mycket annat som går genom huvudet på mig.

Lite funderingar:

Jag har levt hela mitt liv med en känsla av att visa heder, omtänksamhet, godhet och många andra egenskaper för att bli den människa jag är idag. Men ibland får jag känslan över att det kvittar. Ni kan säkert ha märkt att jag tog bort min titel som mysfarbror. Kan säga att den senaste tiden har jag inte känt mig som en mysfabror. Jag har svårt att sova, min lägenhet ser för jävlig ut, jag stänger in mig själv, lever i ensamhet. Jag har försökt....jag har verkligen försökt. Att ge järnet och pusha mig till det mesta. Försökt skapa nya kontakter...utan lycka. Varför? Jag vet inte, antagligen att jag inte är den person som "släpper loss" som många människor skulle vilja tolka mig som. Varför släpper jag då inte loss? Ja, kanske för jag vet inte vad riktigt innebörden är att släppa loss? Hur ska man tolka begreppet? Ska man supa sig aspackad och bara strula runt varje helg? Nähää inte för mig tack. Ska jag ut och sig mig omkring i världen? Hmmm jo tack det skulle jag gärna vilja, men jag beslutade att jag först skulle skaffa mig en utbildning och en högskoleexamen först innan jag ger mig ut i världen. Jag skulle gärna vilja skaffa mig en tidsmaskin och åka tillbaka i tiden och ställa saker och ting till rätta. Det som hände mig i lumpen trycker fortfarande mig.....jag trodde jag hade det under kontroll, men ju mer jobbiga känslor som dyker upp inom mig, ju mer svag känner jag mig, ju fler sömnlösa nätter dyker upp.

Kommer ihåg den övning efter den olyckan som hände....jag och min kokgrupp sov i tältet en natt....jag vaknar av att jag har tre av dem liggandes ovanpå mig och håller mig nere. Tydligen hade jag en mardröm och hade i mardrömmen hållt på att välta hela tältet och med en braskamin i tältet skulle det ha varit förödande. Efter det som hände stängde jag mig ute från nästan all form av sociala interaktioner. Främst för att jag skulle försöka lösa mina jobbiga känslor för mig själv. Nu under min tid i högskolan så blev jag mer och mer social och kände mig trygg i mig själv. Tills nu när examen nalkas....min trygghet med högskolan och de 5 år jag pluggat efter lumpen, snart borta, snart historia. En ny period i mitt liv börjar. Jag har så många vänner, jag har mina nära och käras stöd....men ändå känner jag den ensamhet som jag kände för 4 år sen komma tillbaka inombords.

Därför känner jag nu...att mysfarbrorn har tagit semester....och jag vet inte när han kommer tillbaka....jag hoppas att jag känner mig trygg igen...men jag kan inte orka hoppas. En sak i taget nu....en sak i taget.

Jepp GOTT NYTT år alla som läser min blogg! Happy new year for you english speaking visitors =)

Hoppas 2009 blir ett lyckat år för er. Vilket jag sitter och hoppas att det blir för mig me. 2009 är det år som kommer att känneteckna början på ett nytt trappsteg i mitt liv. Jobb och äventyr som jag hoppas på.

Det känns pissigt att sitta här i sin ensamhet. Jag behöver lite liv runt omkring mig, så det kommer kännas skönt att ladda upp sina batterier nere i Blekinge samt skriva klart uppsatsen. Får se om man får den där mössan jag önskade mig i julklapp hehehe. ;-)

Ah just det, idag var jag hos tattueraren och lämnade in lite skisser på en tattuering som jag ska fixa den 17 januari, dagen efter min examensdag woohoo! =). Det ska bli en japansk drake som snirklar sig upp längs benet och sedan har sitt huvud precis ovanför min samurai. Ska se ut som de två slåss för sina liv. Tattueringen är ett japansk tema såklart. Älskar Japan och min största dröm är att få åka dit och lära mig mer om dem och deras kultur =). En dröm är också att träna Kendo som är en kampsport som kommer ursprungligen från samurajernas svärdskonst. Har varit min dröm sen jag börjar intressera mig för Japan...för typ...hmm ja 10 år sen...(waaay to long time ago). Tror den kampsporten skulle vara perfekt för mig. Tränar in sig på diciplin, självförtroende, smidighet, snabbhet och tänka kvickt. Det skulle jag verkligen behöva =)

Så var man hemma igen i Nybro. Detta med väldigt blandade känslor. Jag vet iaf att jag har jobb efter skolan en kort period men tillräckligt för att få mer tid på mig att fundera ut vart jag ska bo, jobb osv. Uppsatsen verkar ju gå framåt nu faktiskt, men fortfarande känner jag en nervös känsla inombords. Jag kollade mitt blodtryck och låg perfekt vilket jag trodde skulle vara skyhögt. Men som sagt det var skönt nere i Blekinge. Jag känner mig rätt bra igen.

Jag gick ner till min lilla fiskehamn, där det alltid är så himla tyst. Jag satt där längst ut på piren som jag brukar. Vädret var grått, kallt och regnigt. Men det existerade inte för mig, jag satt där med leende på läpparna. Lyssnade på vinden som susade och slog upp mot mitt ansikte. Längre ut kunde jag höra vågorna slå mot de stora stenarna där ute. Vid piren hörde jag dem klucka. Jag satt där en lång stund, mörkret kom snabbare snabbare mot mig, men jag brydde mig inte. Jag lyssnade på när jag andades och jag kunde känna att mitt inre lugnade ner sig. Jag slöt mina ögon men bilden av havet var fortfarande på min näthinna. Inga bekymmer, ingen ångest, ingen längtan, ingen saknad, bara jag, nuet och havet.

Tidigare nämnde jag en favoritlåt vid namn When I´m gone.

There's another world inside of me
That you may never see
There's secrets in this life
That I can hide
Somewhere in this darkness
 There's a light that I can't find
Maybe it's too far away...
Or maybe I'm just blind...

Ungefär så känner jag mig, jag försöker hitta ljuset som jag ser som "lyckan" vad nu det är för mig kan jag inte riktigt säga just nu, jag känner att kanske är jag långt ifrån det eller så är jag bara blind. Kanske finns lyckan mitt framför mitt ansikte? Men en sak är säker, det finns en värld inuti mig som jag försöker reda ut, jag är rädd att tala om de känslor jag bär på, men jag ska försöka fatta mod. Det är vad jag har laddat för nu nere i Blekinge =)

Lets kick some ass folks! Time for Cozy-uncle to change tactics for operation "feel good" hehe.

Ha det fina fisken! =)

Jag sov inget i natt....bara låg och vred mig, oroade mig, kände att jag hade hög puls...

Jag tror jag behöver åka hem...åka hem till Blekinge. Vill inte sitta här ensam. Jag måste tänka över saker och ting, och vad bättre än nere vid min lilla fiskehamn där jag trivs bäst.

Ska prata med min handledare idag, får höra vad han säger om min uppsats. Håll tummarna....

Hej till er som sitter här och läser min lilla blogg. Jo som ni märker..jag börjar skriva mer och mer här nu...wooppi...

Har en "sådan" kväll just nu.....satt på bussen hem från Kalmar ikväll. Började tänka på uppsatsen "big misstake" vilket i sin tur bidrog till att jag tänkte på känslor jag bär på, förflutet, framtid osv. Jag känner en stor oro...jag måste vara ärlig och skriva det....är det rädsla över att göra fel? Hmm kanske det...jag vet inte. Men det jag kände ikväll var iochmed att jag känner oron över uppsatsen och lärarexamen. Jag har gått igenom samma tanke om och om igen, och nära och kära säger att jag klarar det och jag försöker pusha mig själv till att klara det. Vilket jag har gjort själv nu så länge. Jag tänker också...är det något fel på mig som oroar mig för mycket? Är det min förbannelse? Tror fan det....vet ni vad? Detta är första gången sen lumpen jag känner gråt i halsen, jag kan ärligt säga att jag önskar att jag grät just nu ikväll, kanske hade det fått ut alla mina känslor inombords, men känner att jag kan inte. Visst ni som tycker jag är en mes, feel free to do so men iaf vågar jag stå för det jag känner. Vet ni vad jag önskar? En klapp på axeln, och orden "detta ordnar du, du är inte annorlunda, alla känner likadant över uppsatsen och ens framtid".

Folk lär säkert få fel uppfattning av mig nu efter denna texten...men jag är fortfarande gamla vanliga mysfarbror. Det var längesen jag kände mig såhär nere.

Ska väl ta och diska lite nu...se om jag blir trött och kanske släpper tankarna....kan iaf inte sova nu. Kan bara inte......

Ah vi är de paranoida gubbtjyvarnas förlovade land, Sverige. Vi tittar i våra titthål på dörrarna för att se att vi inte möter någon i hissen eller i trappan. Vi kan inte stå för nära varandra heller utan att det känns obehagligt, det tar tid för oss att lita på andra människor, vi tycker inte om när människor går bakom oss för vem vet? Kanske de förföljer en hem? Det finns mycket vi oroar oss för i Sverige.

Det har hänt en hel del under denna höst kan man nog lugnt säga. Hela världen drabbas av en finanskris som nog är snart värre än den på 30 talet. Folk förlorar sina jobb höger och vänster. Stora industrier går i konkurs, Island höll på att gå bankrupt. Vi i Sverige har också stora problem med denna kris. Det känns som om denna kris är något man ska ta på ytterst största allvar. Men vad är nu detta? Tre stycken lagar smyger helt plötsligt upp från ingenstans. FRA, Ipred och nu en datalagrings lag!? Tre lagar som en bara kan höja på ögonbrynet och tänka hur fan kan detta uppstå i ett demokratiskt land? Alla tre lagarna kan man mer eller mindre säga är rätt integritetskränkade på alla sätt och vis! Visst man kan hålla med om att Ipred är till för att haffa de som olagligen laddar ner filmer, musik osv vilket gör att att musikbranchen inte tjänar några pengar, vilket i sin tur innebär att det blir färre storbudgetfilmer osv. Men de kunde väl kommit på något annat sätt än att spåra IP nummerna för de som fildelar? För det är inte säkert att de IP nummer de söker är de rätta. Känns inte som lagen är genomtänkt som vanligt. Samma sak gällde FRA lagen som gjordes om, då det var till och med så illa att personer ur de borgligas egna led sa ifrån att det var rent åt helvete fel med lagen. Detta leder oss nu till den tredje lagen, datalagringslagen. Nu är det fritt fram för SÄPO osv att lagra allt som vi svenska medborgare säger till varandra genom datorn, telefon, post osv. De har också rätt att spara info om både avsändaren och mottagarens adresser osv osv.

Somt sagt, vi flesta svenskar är redan rätt paranoida till vårat sätt, vi lär ju bli fan så ännu mer paranoida nu efter dessa lagar. Vem vet, kanske det står en liten SÄPO filur med en bugg utrustning utanför min dörr just nu. Tänk om jag skrev något opassande på msn eller i mitt sms som nu ligger lagrat på någon server i ett hemligt bergrum någonstans i Sverige? Något som SÄPO och deras utländska kolleger kan kolla igenom? Hmm nää som sagt vem kan tro att vi svenskar är paranoida?  *tittar under databordet*

Så här var man nu igen, sittandes och huttrar för mig själv. Varför huttrar frågar ni er nu själva? Jo för det är kallt som flytande kväve i min lägenhet! Jag har elementen på max! Men trots det klarar de inte av den kylan som kommer från mina stora jäkla fönster i min lägenhet. Man kan ibland känna kylan dra genom lägenheten. Men men lite lidande får man väl stå ut med eller hur? ;)

I alla fall som ni har märkt, bloggandet har väckts till liv inom mig igen. Mycket tankar har gått genom mitt huvud den senaste tiden. Frågor som det inte finns några svar på, frågor som jag undrar om jag ens vill ha svar på? Ett exempel är, om några månader vad gör jag då? Arbetslös? Jobb? Flyttat hem? Flyttat till något annat ställe? Bo kvar? Varför funderar jag på dessa tankar månne tro? Hmm en anledning är att jag just nu går sista terminen på lärarutbildningen. Jag håller just nu på att kämpa med att skriva mitt examensarbete.

Ashes of Middenheim kampanjen som jag har nämnt tidigare har utvecklats till något väldigt intressant. Dvärgarna & CO har stött på massvis med problem. Först verkar Khorn dyrkarna vara ute efter dem...eller iaf deras klan vilket är ett mysterium för dem. Sedan har Morrprästen Mordred fått en vision om att en bok som en gång i tiden var i händerna på dvärgarna har nu en stor betydelse för Imperiet i kriget mot Kaosarmérna som strövar fritt genom Imperiet. Denna bok som i fel händer kan innebära slutet på Imperiet måste omhändertas till varje pris. De måste föra boken till högalvernas ö Ulthuan för att förstöra, endast där med hjälp av alvernas kunskap och magi kan de förgöra denna bok och förgöra Kaosmakternas planer att ta över Imperiet. Men många frågar återstår, har Vampyrerna något med allt och göra eftersom de tidigare stött på en vampyr som sammarbetade med en kaoskultist?

Nu när Anton är i väg spelar gänget en Kaoskrigare och magiker som är ute efter denna bok. De är alla från ett land vid namn Norsca (detta land är väldigt mycket vikingainspirerat). Dessa rollpersoner dyrkar en Kaos gud vid namn Nurgle även kallad Farbror Nurgle. Denna Gud eller Demon rättare sagt står pest och förrutnelse. Det innebär att karaktärerna har några väldgt vidriga och extremt äckliga mutation. T.Ex har en av dem tusental små ansikten spridda över kroppen, en annan av dem har ett genomskinligt skinn där man kan se organ och andra otäckheter bakom. Med andra ord vidriga och extremt ondskefulla. Iaf dessa karaktärer har även de fått i uppgift att hitta boken som alla andra verkar vara ute efter. Speciellt Khorn. Med hjälp av denna boken kommer Nurgle att sprida en pest utav apocalyptisk proportion. Genom denna bok kommer Khorn att frambringa en demonprins som kommer att se till att Khorn kommer ta makten över världen. Oavsett vem som får den och som först lyckas använda den kommer att göra mycket skada. Nu har iaf dessa Nurgle dyrkare boken, men de är inte säkra än, nästa möte kommer de att veta att de verkligen lever på ett eller annat sätt. De kommer få möta något väldigt kämpigt och jobbigt.....mwahahhaa spelledaren är extremt ondskefull ibland ;)

Ahh känns skömt att flumma ur sig lite.

Hej hopp i lingonskogen. (Se upp så inga troll ta er)

// Mysfarbror.